Ingela berättar

Vilken vacker vy jag möttes av imorse när jag tittade ut genom köksfönstret. Strålande sol och massor av vit gnistrande snö (det är bara hästarna som saknas, suck...)

Fick mail av Ingela (som behandlade Nova i förrgår), tyckte det var så intressant att jag vill dela med mig.

Detta skrev hon:
Det jag gjorde först i munnen när jag höll tummen uppe i gomtaket var att behandla ett ben som heter vomer. Du ser flera bilder på det, varianter. Det är väl en hund och människoskalle, men det gör inte så mycket.

Det är i allafall ett tunt ben som sitter som en skiva, stående upprätt i mitten av gommen. Den är liksom inkilad i överkäkens ben och näsbenet, nosryggen, det kan vara mer eller mindre inklämt och låst. Men alla ben, även i huvudet har fogar/suturer och runt alla ben finns t ex bindväv med vätska i som ska cirkulera, även här även om det verkar otroligt =) Dessutom är det ju blod i skelettbenen.

Vomer är jättekänsligt eftersom det är så tunt, bara några mm., och på människa inte ens det :-o Det kan lätt bli ihopdraget mellan de "stora killarna", som har mer att säga till om!!

Det som hände vara att det satt låst och när det började stimuleras så kliade det först och kändes väl en del olustigt eller ovant, sen kanske bara retsamt. Då grejade Nova mycket med tungan och tuggade och vred på huvudet. Allteftersom det lossnade mer så fick hon mer saliv i munnen och rörelserna blev inte lika frenetiska, t ex med tungan (känner jag med handen), den blev mer och mer avslappnad. Och just när det lossnade så ryckte hon till lite extra och lyfte huvudet (reagerade automatiskt när hon registrerade känslan av att nåt lyftes, säkert aningen förvånad också) och sen blev hon alldeles stilla och bara hängde, helt avslappnad med läppar och mun och med tummen fortfarande i munnen, som du minns =)

Ofta alldeles innan nåt släpper så gör de nån rörelse, rycker till, kliver omkring, skrapar, frustar mm mm allt det där, du vet.

Det jag då kände i munnen var hur vomer lyftes upp, hon fick ett näslyft! hehe, hollywood nästa;o) Tummen följde med upp i gomtaket, sögs upp ungefär som ett flöte som är under vattnet när en fisk nappar och när fisken släpper så ploppar flötet upp där den är naturlig att vara, plopp! Eller som när man trycker på en plastbubbla i ett emballageplast och trycker hål, kluck så åker fingret in i vacumet.

Det som Nova då kände när hon sjönk ner är att det rusar till ett varmt flöde av vätska runt vomer och som sen fortplantar sig runt de andra benen runt om och upp i pannan. Som en varm vind eller våg som sköljer över när det lossnar, kan tänka mig att hon också blir lite groggy i pannan tillfälligt, rusig =D Det fortsätter sen vidare ut i ryggmärgen och hela vägen även om det ebbar ut -själva svallet i huvudet, så att hon blir kontaktbar igen!

När det var "över" - själva "vågen" - så kom hon tillbaka till verkligheten igen och då kom gäsparna! Det var nog största releasen hon fick igår. Och jag tror det kan ha varit stor anledning till att det släppte mycket i korset också (förklarar mer om det sen) För egentligen gjorde jag inte så mycket grejer i korset, jag gick igenom det men behandlade mest på bogar, rygg och sist huvudet. Rumpan gick jag bara över, kände och klämde lite, kände rörelserna i sacrum/korsbenet och gjorde lite lätta öppningar bara, var inte kvar där så länge jämfört med de andra ställena.

Ändå blev hon som gelé i hela bäckenet, det är bra att ta kontakt i båda ändarna ;o) så att det är "förberett".



Tack Ingela!!!
(Har fått fler bilder, men det strulade så jag fick inte in dom. Karln min kanske kan hjälpa mig sedan).