Bekymrad och lite depp

Jag är riktigt bekymrad över Mistral. Imorse släppte inte stallägarn ut honom i hagen för han var så stapplig och stel. Han var dessutom orolig när han blev själv i stallet, vilket gjorde att han på något sätt slagit sig och fått ett sår på höger framknä. Ett ganska djupt sår, han ömmar när man tar där, men är inte halt.

Vi tog ut honom på en promenad, då blev han genast mycket mjukare i gången och i princip ohalt. Sedan fick han vara ute med de andra hästarna. Syrran var upp för en timme sedan och tog in honom. Då hade han stått stilla, vilket gjorde att han hade svårt att gå igen. Stackars lilla skrutten, vad ska vi göra med honom???

Precis nu när jag sitter och skriver detta, så ringer Maja (KS-behandlarn). Hon tycker att vi ska rådfråga med veterinären imorgon, eftersom det är leder och så, där på bakknäet.

Det är av allt detta jag känner mig lite deppig och för att jag åkte på denna jäkla halstjosan. Jag som var så pigg och utvilad efter utlandsresan. Nu känner jag mig mer sänkt än på länge, inge bra början på det nya året. Det fattas bara att ryggen ska börja krångla oxå, för jag har inte gjort några ryggövningar sedan jag blev sjuk...

Ja, ja dags att rycka upp sig, nu har jag klagat nog (men det är inte alltid det lättaste)!

Lilly och jag tog i alla fall en skrittur med Nova och Love, det var skönt.