Började dagen att tillsammans med syrran och Tilda göra färdig den ny/gamla hagen. Syrran är en hejare med "röjaren"...
Nu är det färdigt, Love har fått gå in i nya delen (han är i princip helt bra i ögat). Nova och Mellen ska vi ut och rida.
Tilda och jag tog samma tur som jag gjorde med syrran igår, men vi hittade en ny stig, som vi måste prova. SOK-slingan, det var en härlig "skrittstig". Efter vi varit ute i dryga timmen var vi nog nästan hemma, men det är nu det hemska äventyret börjar.
Det var en lite smalare bro som vi måste ta oss över. Vi hoppade av hästarna, jag gick först med Nova, det gick bra. Sedan var det Mellens tur, han blev rädd och ramlade i vattnet. Fick såklart lite panik, men tog sig upp på land. Det värsta var att sedan kunde vi inte fortsätta det var dy överallt, så vi var tvungna att ta oss över bron igen.
Även denna gång gick det bra med Nova, medan Mellen for i, igen. Vi måste ha haft änglavakt, han fick bara några skråmor på höger bakben, helt otroligt! Inge halt eller nåt, efter detta gick vi tillbaka med hästarna. Vi var ute i två timmar, det var riktigt, riktigt läskigt. Måtte han nu inte få ont i efterhand... (Jag fattar inte att vi gick över, jag som brukar vara så himla försiktig).
Väl hemma igen fick dom gå in till Love och mumsa i den nya hagen.
(Nova var inge svettig eller snorig idag).
6 kommentarer :
Vad skönt att det slutade bra iaf...
Ibland ska man ha änglavakt.
Ja, verkligen tur att det gick bra! Man kan ju alltid se det som ett tillbud - nu kommer du att vara extra försiktig ett tag och alldeles säkert förhindrar det något tokigt som nu alltså inte kommer att hända - bra, va?
Skönt att det verkar att ha gått bra!
Du som alltid brukar vara försiktig, skriver du. Blir man kanske lite mer våghalsig när man rider med tonåringar? Hade det varit lillasyrran har det varit mer förståeligt.
Vad menar MoM med att det hade varit mer förståeligt om det var lillsyrran??? Förstår ingenting
Skicka en kommentar