söndag 2 oktober 2016

Mycket har hänt...

...både roliga och tråkiga saker.

Dixie har blivit rakad, hon skötte sig apbra!

Min älskade dotter Lilly har fyllt 18 år, hipp hipp hurra!!! Det firades på Södraberget med mor, far, Felicia, karln min och jag. Vi började på SPA...

...sedan blev det trerätters middag, övernattning och frukost morgonen därpå. Väldigt, väldigt mysigt :-)

Tyvärr slutade helgen aptragiskt, finaste Lizzi hade blivit överkörd, så det blev begravning uppe i dungen för henne. Du är sååå saknad Lizzi, hoppas att du har fått träffa fina Nappe uppe i katthimmlen

Lilla Tyra har blivit kastrerad, huga vad tagen hon var när hon kom hem. Första dygnet fick hon vara inne för att det var viktigt att hon inte blev kall.

Nu är hon ute igen, pigg och glad och det känns som att hon är mer social och tillåter nu att vi klappar henne längre stunder. Nu ska vi pyssla med henne så att hon blir tam och trevlig.

Så har vi våra älskade hästtjejer...vad är det som händer! Båda två är halta... Vi tog hit veterinären i onsdags för att gå igenom dom, vaccinera och raspa tänder. Då visade det sig att Dixie var halt på vänster fram, kotledsinflamation. Nova var typ halt på alla fyra, hon har vi misstänkt att det inte står riktigt rätt till med, men så halt som hon var det hade vi ingen aning om. Hon var rejält halt på båda fram och var stel på båda bak. Båda hästarna har blivit behandlade, Dixie i kotleden och Nova i båda framknäna. De har stått två dagar på boxvila och ska nu vara fem dagar i sjukhage. Den 20/10 kommer veterinär Gunnar tillbaka och ska kolla hur dom mår. Alltså det är så himla ledsamt...vad har vi gjort för fel och att vi inte har märkt att de var halta (ja Nova har vi ju misstänkt att det inte står rätt till med). Jag som tycker att vi är så noggranna och måna om våra älsklingar!!!

Själv har jag vrickat fotleden eller nåt, så i fredags efter jobbet blev det högläge med lilla foten och så blev jag bjuden på ett glas vin av karln min.

Nu på morgonen var det en grad minus och frost ute, så mysigt att tända brasan ta en kopp kaffe, lägga sig i soffan och äntligen blogga. Foten är förresten redan lite bättre :-)

Justja, Love är oxå rakad, han fick ett litet hjärta på rumpan oxå. Gulligt va!

Rebell och hans ägare Lina kom i mitten på september. En vacker stor och snäll häst, precis i min smak.
Igår var jag och tittade på syrrans pojke Lukas som körde endurotävling. Han var så skicklig, men fy bubblan vilken läskig sport...
Förutom allt som hände här hemma så händer det saker med mig. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag har börjat att verkligen säga vad jag tycker om saker och ting på jobbet. Jag tycker nämligen att det börjar bli alltför mycket skrivjobb på förskolan, vilket tar tid från barnen. Och det säger jag både till chefen och när vi är på olika möten om just sånt som handlar om dokumentationer mm. Det är ganska jobbigt och jag känner ofta en stor frustration, men jag känner mig även stolt över att jag vågar stå för vad jag tycker. I fredags fick jag även en kram och beröm av chefen, då hon tycker att jag visar stort mod och säger vad jag står för. Det värmde kan jag lova :-)

Nu får vi innerligt hoppas och hålla tummarna att våra hästar blir friska, detta är verkligen inte kul. Och jag sänder en extra hälsning till Lizzi, du är saknad. Jag tror att Lusen går och letar dig i stallet, han går runt överallt där inne och jamar på ett helt annat sätt än vad jag är van att höra honom. Kram till dig Lizzi.

2 kommentarer :

MoM sa...

Härligt att läsa din blogg med allt vad det innebär. Livet som det är med både glädje och sorg.
Tre djur att tycka lite synd om, Thyra, Dixie och Novis. För att inte tala om Lizzie som vi alla saknar så mycket. Hoppas att Nappe och hon har det apkul ihop. Puss på er kattänglar!
Vad har hänt med dig som börjat säga ifrån om det du tycker är fel. Har äntligen kuraget gjort sitt antågande eller är det åldern? Hipp, hipp, hurra säger vi iaf.
Se till att kurera foten nu, lite bandage skulle nog inte skada.

Urra sa...

Jättekul med ett nytt inlägg, jobbigt att läsa om fina Lizzi dock. Jag saknar henne varje dag och väntar mig alltid att få se lilla fina svarta komma när vi kommer hem. Hon kurrade ju så att det hördes lång väg men nu är det tyst. Kiwi, försöker nog trösta Lukas och sover nästan varje natt med honom, det har hon aldrig gjort förut.

Ja gud vad dåligt samvete jag har för våra stackars hästar som går omkring och är halt.

Håller med mamma att det är super att du säger vad du tycker och att du dessutom får beröm fast du själv tycker att du är jobbig, det är inte illa. Heja på.