Varför...

...skulle detta hända med Mistral. Vi är alla så förtjusta i honom, vilket är lätt att bli. Han är så otroligt snäll, social och rolig att rida.

Vi gjorde t.o.m hagen större när det skulle vara fyra hästar i den. Just för att dom skulle ha möjlighet att komma undan så att det inte skulle hända någon olycka!

Och vad händer??? Jo, Missen blir sparkad, men det är helt bra efter två veckors vila, så vi sätter igång honom igen. Efter ca två månaders ridning börjar han att se stel ut och markerar lite, men det är så lite att vi inte kan se var det sitter... Han får ändå ta det lugnt, men det blir tyvärr ingen förbättring. Han får två KS-behandligar, ingen förbättring nu heller.

Vi flyttar hästarna till nuvarande stall, han och Love springer i hagen, Missen halkar! Efter det blir han sämre och vi åker till veterinären, han har en lös benbit i vänster bakknä, precis där han blivit sparkad.

Han får stå i sjukhage en månad, tillbaka till veterinären igen, han är inge bättre. Han har aktiva pålagringar i knäet, vilket inte är bra... Han får tre kortisonsprutor, hem till sjukhagen igen.

Tillbaka till veterinären efter tre veckor, inget har hänt. Inget mer går nu att göra, han kommer inte att kunna ridas någe mera. Vi blir rekommenderade att ta ner honom.

Beslutet är nu taget i samråd med hans ägare, han ska få somna in... Han ska få komma till sin vän Giver i Trapalanda, hästarnas himmel. Det är så tragiskt, så tragiskt, vi älskar honom allihopa...

(Det är säkert konstigt skrivet och med många stavfel, men jag orkar inte läsa igenom det, det är alldeles för jobbigt).