Börjat inse...

Vaknade imorse med en väldig oro i kroppen och själen, har börjat inse att det är imorgon jag ska åka med finaste Mistral. Det känns fruktansvärt jobbigt:-( , det går inte med ord att beskriva.

Lilly och jag for tillsammans upp till stallet för att rida och pyssla med hästarna. Lilly började med att rida Nova efter att ha borstat Love. Hon tränade på samma övningar som hon red för Terese förra gången. Hon avslutade med att träna nedsittning i trav utan stigbyglar. Hon har verkligen gått framåt, så himla roligt!
Efteråt red jag ett kortare pass på Nova och det kändes riktigt bra faktiskt!

Sedan var det dags för pyssel med Mistral... Jag kan inte förstå varför det ska vara så orättvist, att en sådan fin och trevlig ponny som är så omtyckt ska måsta råka ut för det han har råkat ut för. Jag önskar verkligen att man kunde göra det ogjort på något sätt...


Lilly leder ut Mistral i hagen...

Vi fick för oss att vi ville se hur det såg ut när han sprang, tänk om hältan hade varit borta!!! Men han ville inte ens springa, då pressade vi inte honom:´(


Han får ett stort fång hö att mumsa på...


Nova och Love står som vanligt tillsammans...