Idag!

Nu kommer det att bli ett apknäppt inlägg, bara för min egen skull.
Jag är så jäkla less på all snö, all skottnig, all astama, all klimakteriebesvär (som kommit tillbaka igen), all oro för alla mina nära kära som inte mår bra.

Jag har det så himla bra. Men varför har livet så himla, himla mycket bekymmer typ hela tiden. Kan man inte bara få vara och njuta av livet och hinna med livet!!!
Ska det verkligen vara så här? Ibland tycker jag att det känns som att man ska straffas för att man får en glimt av lite "gott om tid" och flyt i livet... BLÄÄÄ!!!

Just nu vill jag bara att alla mina närmaste ska få se det fina i livet, utan att behöva kämpa så in i bängen. Kram och hoppas på en fin framtid!